Håller som bäst på och pluggar och hittade ett papper med en fin dikt, eller vad man ska kalla det.

" Om din vän vet du inte mycket, om din arbetskamrat vet du nästan inget.
Om din vårdtagare vet du mycket, det har du läst i dokument.
Det hör till tjänsten att veta.
Det kan ha med döden att göra eller med livet, och modet att leva, kämpa i dagar, nätter, år. 
Det du fått veta är inte ditt, det har du bara lånat för att kunna hjälpa, vårda. 
Det du lånat ska du återlämna oförbrukat till den som kanske inget annat äger än detta, "om sitt eget jag".
Så aldrig får du säga vad du vet, om den vars innersta hemlighet du lärt känna i tjänsten, för du har lovat." 

Jag tycker iallafall det är väldigt fint skrivet. Och det är sant också.