Livet är på uppåtgående!
Nu var det ett tag sen igen, jag vet. Men tänker inte komma med några ursäkter, har man inget att säga ska man hålla käft helt enkelt.
Nu har jag äntligen kommit igång med skolan igen. Känns riktigt bra, tillochmed matten känns okej för tillfället.
Under en ganska lång tid nu har jag känt att det är bättre i min rygg, men nu har smärtan börjat komma krypande allt oftare igen, har klarat mig utan tabletter en ganska lång tid nu men tror det är dags att börja lite smått igen. Plus komma igång med sjukgymnastiken på allvar igen.
Idag är jag så otroligt trött så bara för att hålla mig sysselsatt så har jag bokat tvättstugan för ikväll. Så nu ska jag dra mig ner i den läskiga källaren, även om det är mysigare där nu än innan så är det fortfarande en läskig källare.
Nästan klar
Idag har det varit en såndär dag. Idag satte jag mig och skrev en lång jäkla lista över alla samtal jag var tvungen att ringa, alla papper jag var tvungen att ordna och skriva iordning. Satt från 11 till 16 idag och bara fixade. Då fattar ni att det var en hel del att göra, saker som jag bara har skjutit upp, ni vet, "jag gör det sen, orkar inte nu". Men nu är allt gjort iallafall, och det känns så skönt. Jag har en plan, en plan som jag känner mig väldigt nöjd med. Känns fortfarande jobbigt att vara arbetslös, dels för att jag är arbetslös, men också för att jag kommer sakna mitt jobb, mina kollegor.
Men, det är ingen idé att tänka bakåt, nu ska jag koncentrera mig på framtiden. Framtiden med min underbara man, fortsätta med att drömma om mitt framtida jobb som jag kommer älska och som jag kommer vara fantastiskt bra på! Sådetså!
Igår var jag nere i byn och träffade Jessie över en fika. Vet inte hur längesedan det var vi träffades, så det var väldigt kul att ses igen och bara prata lite. Hoppas på att kunna träffa lilla Cecilia under tiden jag är kvar här nere också. Åker hemåt på lördag igen. Ska bli så skönt att få träffa S igen, pussa och krama honom och veta att jag behöver inte lämna honom igen för att jag måste åka ner och jobba. Underbart!
Nu är det färdigt.
Just nu sitter jag i huset i Svenljunga. Har kommit hem ifrån jobbet där jag nu har skrivit på papper. Från och med idag är jag arbetslös. Jag får inte komma tillbaka till jobbet, det är alldeles för tungt för min rygg.
Jag vet inte riktigt hur jag känner för detta. Det känns skittråkigt att behöva säga upp sig över en sån sak, det hade varit en helt annan sak om jag hade hittat ett annat jobb. Men nu är det som det är. Och jag har bestämt mig för att jag ska börja plugga igen. Först denna terminen så ska jag plugga några kurser och samtidigt försöka bli timvikarie inom LSS. Och sedan ska jag plugga till Läkarsekreterare.
Så så ser mitt liv ut just nu. Jag känner mig både lättad, rädd, ledsen, förbannad, glad, fri och jävligt beslutsam på att jag ska göra något riktigt bra med mitt liv! Nu kan jag äntligen bo uppe i Nynäshamn på heltid och inte behöva ha mitt jobb 45 mil från mannen jag älskar. Jag får ha ett liv tillsammans med honom. Så på det sättet kunde jag inte vara lyckligare.
Jag vet inte riktigt hur jag känner för detta. Det känns skittråkigt att behöva säga upp sig över en sån sak, det hade varit en helt annan sak om jag hade hittat ett annat jobb. Men nu är det som det är. Och jag har bestämt mig för att jag ska börja plugga igen. Först denna terminen så ska jag plugga några kurser och samtidigt försöka bli timvikarie inom LSS. Och sedan ska jag plugga till Läkarsekreterare.
Så så ser mitt liv ut just nu. Jag känner mig både lättad, rädd, ledsen, förbannad, glad, fri och jävligt beslutsam på att jag ska göra något riktigt bra med mitt liv! Nu kan jag äntligen bo uppe i Nynäshamn på heltid och inte behöva ha mitt jobb 45 mil från mannen jag älskar. Jag får ha ett liv tillsammans med honom. Så på det sättet kunde jag inte vara lyckligare.
Påtryckningar
Jaha mina fina vänner.
Nu kommer det en uppdatering efter att jag har fått massor av pikar från er. Problemet är bara att jag inte vet vad detta inlägg ska handla om.
Jag har precis kommit hem från sjukgymnasten, det känns som att den gör skillnad. Tidigare har jag vaggat fram på morgonen och tagit mina tabletter och sedan varit tvungen att vagga till soffan för att kunna sätta mig och vänta på att de ska verka. Men nu några dagar så har jag faktiskt kunnat komma upp ur sängen och gå någorlunda normalt. Och det känns jätteskönt.
Min sjukgymnast är en ung tjej som är jätteduktig. Hon får mig verkligen att kämpa när jag är där. Hon hjälper mig att träna upp mina inre magmuskler eftersom de tydligen binder bak i ryggen och det ska göra att jag får mer stabilitet i ryggen.
Jag har också äntligen varit hos ortopeden. Egentligen sa han ingenting som jag inte redan visste eller kunde tänka ut själv. Men han sa iallafall att jag inte är någon kandidat för operation, iallafall inte just nu. I mars-april någon gång tyckte han att jag skulle göra ytterligare en röntgen för att se om kotorna har glidit mer, om det har stannat eller om det gått tillbaka. Så egentligen kan jag inte säga att jag vet någonting om vad som kommer att hända mig.
Jag vill säga tack till er mina fina vänner. Jag vet att jag är helt värdelös på att höra av mig till er. Men ni ska alla veta att ni finns hos mig varje dag. Jag tänker alltid på er och saknar er något fruktansvärt mycket. Och jag vet att även om vi sällan hörs av så finns ni alltid där för mig, det är det som gör er så speciella. Jag älskar er!
Nu kommer det en uppdatering efter att jag har fått massor av pikar från er. Problemet är bara att jag inte vet vad detta inlägg ska handla om.
Jag har precis kommit hem från sjukgymnasten, det känns som att den gör skillnad. Tidigare har jag vaggat fram på morgonen och tagit mina tabletter och sedan varit tvungen att vagga till soffan för att kunna sätta mig och vänta på att de ska verka. Men nu några dagar så har jag faktiskt kunnat komma upp ur sängen och gå någorlunda normalt. Och det känns jätteskönt.
Min sjukgymnast är en ung tjej som är jätteduktig. Hon får mig verkligen att kämpa när jag är där. Hon hjälper mig att träna upp mina inre magmuskler eftersom de tydligen binder bak i ryggen och det ska göra att jag får mer stabilitet i ryggen.
Jag har också äntligen varit hos ortopeden. Egentligen sa han ingenting som jag inte redan visste eller kunde tänka ut själv. Men han sa iallafall att jag inte är någon kandidat för operation, iallafall inte just nu. I mars-april någon gång tyckte han att jag skulle göra ytterligare en röntgen för att se om kotorna har glidit mer, om det har stannat eller om det gått tillbaka. Så egentligen kan jag inte säga att jag vet någonting om vad som kommer att hända mig.
Jag vill säga tack till er mina fina vänner. Jag vet att jag är helt värdelös på att höra av mig till er. Men ni ska alla veta att ni finns hos mig varje dag. Jag tänker alltid på er och saknar er något fruktansvärt mycket. Och jag vet att även om vi sällan hörs av så finns ni alltid där för mig, det är det som gör er så speciella. Jag älskar er!
Gårdagens inköp
Igår var jag ute på en liten shoppingtur. Nu när S äntligen har köpt sin cross så tänkte jag att nu ska jag lägga lite pengar på mig själv också. Så igår begav jag mig ut i vackra Nynäshamn och hamnade givetvis på Lindex, som i stort sett är den enda klädaffären häromkring som inte är svindyr. Där hittade jag ett par jeans, en mysig topp och en urskön kofta, typ.
Hittade också jättefina skålar som jag nu tänkte börja samla på, smart att göra det efter sin födelsedag, men vad gör man? S tyckte också att de var jättefina.
Finns också större skålar, koppar, ugnsformar mm. Och självklart, jag vill ha allt!
Denna boken har jag hört mycket om, och det är bara bra kritik. Jag tror tillochmed att den är på väg att bli film. Iallafall så kände jag att jag var tvungen att läsa den, bokmal som jag är : )
Under kvällen var S iväg och åkte i skogen för första gången på sin cross så jag hade hemmamys med mig själv. Folk kanske tycker jag är lite småtråkig, men jag är ingen partybrud, jag är en hemmatjej. Och jag trivs jävligt bra med det!
Hittade också jättefina skålar som jag nu tänkte börja samla på, smart att göra det efter sin födelsedag, men vad gör man? S tyckte också att de var jättefina.
Finns också större skålar, koppar, ugnsformar mm. Och självklart, jag vill ha allt!
Denna boken har jag hört mycket om, och det är bara bra kritik. Jag tror tillochmed att den är på väg att bli film. Iallafall så kände jag att jag var tvungen att läsa den, bokmal som jag är : )
Under kvällen var S iväg och åkte i skogen för första gången på sin cross så jag hade hemmamys med mig själv. Folk kanske tycker jag är lite småtråkig, men jag är ingen partybrud, jag är en hemmatjej. Och jag trivs jävligt bra med det!
Regndag
Idag är det en såndär dag när man bara vill stanna inomhus. Bara få sitta på soffan och kolla på film, eller kura ner sig i sängen och läsa en bok hela dagen.
Men jag känner för att göra något för mig. Jag funderar på att ha en riktig mysdag bara för mig själv.
Jag tänker,
- manikyr & pedikyr
- plocka ögonbryn
- epilera ben
- ta en lång dusch
- hårinpackning och ansiktsmask
- sedan är det dags för soffan med en film.
Perfekt sysselsättning för en regnig tråkig dag.
Men jag känner för att göra något för mig. Jag funderar på att ha en riktig mysdag bara för mig själv.
Jag tänker,
- manikyr & pedikyr
- plocka ögonbryn
- epilera ben
- ta en lång dusch
- hårinpackning och ansiktsmask
- sedan är det dags för soffan med en film.
Perfekt sysselsättning för en regnig tråkig dag.
Tråkigt väder
Dagen började med strålande sol, knappt ett moln på himlen. Nu är det helt grått på himlen och för en stund sen öste regnet ner. Konstigt nog känner jag mig lite rastlös idag, så jag har funderingar på att baka någonting. Fick ett tips av Jessica på ett gott bröd, och det lät verkligen supergott så tror att jag ska ge det ett försök. Men detta betyder att jag måste gå ut! Och riskera att bli dyngsur om regnet börjar falla igen. Frågan är om man ska våga sig på ett försök eller om man helt enkelt ska stanna inne och mysa till en film. Fast brödet lät väldigt gott..
Har också kollat runt lite på internet idag och hittade en blogg som verkar väldigt intressant. Den heter Heavenly cupcake, och det är en ung tjej som bor i Borås och hon verkar verkligen väldigt duktig. Så hennes blogg kommer jag besöka ofta för att få lite tips på vad man kan baka för gott och onyttigt : )
Har också kollat runt lite på internet idag och hittade en blogg som verkar väldigt intressant. Den heter Heavenly cupcake, och det är en ung tjej som bor i Borås och hon verkar verkligen väldigt duktig. Så hennes blogg kommer jag besöka ofta för att få lite tips på vad man kan baka för gott och onyttigt : )
Jag orkar inte.
Jag orkar inte mer nu. Jag vill inte mer. Jag vill inte behöva ha ont varje dag. Jag hatar att det har blivit en del av min vardag att äta värktabletter. Jag hatar att det är en rutin. Jag vill bara ha ett liv igen, jag vill må bra, kunna jobba och känna mig glad. Jag vill kunna känna att jag ser fram emot någonting, jag vill känna att jag gör någon slags nytta. Allt jag gör i mitt liv just nu är att gå upp, och om jag orkar, bädda sängen och klä på mig, annars sitter jag i soffan, kollar på film och dricker kaffe. Om jag har en någorlunda bra dag så plockar och grejar jag lite i lägenheten, kanske städar lite. Men annars sitter jag på soffan tills S kommer hem från jobbet. Då går jag oftast in i sovrummet och kollar lite på tv, kollar lite på datorn. Jag orkar inte ens tänka ut vad vi ska äta på kvällen, det är S som bestämmer det och det är han som lagar maten.
Ibland orkar jag inte ens gå utanför dörren. Det kan vara jävligt jobbigt bara att gå ut för att hämta posten. Mest av allt vill jag bara ligga i sängen hela dagarna och bara vara ifred, få gråta och bara vara ensam. Samtidigt vill jag inte vara ensam, jag vill ha S hos mig.
Jag vill bara att det ska hända någonting, att utredningen går framåt så jag vet vad som kommer hända med mig. Som det är nu är jag sjukskriven i två veckor till, jag tror ju att det kommer bli mycket längre än så men jag vill inte gå och vänta längre. Jag har varit hemma i tre månader nu för min jävla rygg, det har inte blivit ett dugg bättre, tvärtom. Just nu struntar jag i om jag behöver opereras, jag vill bara att något ska hända, jag vill bli bra.
S försöker puscha på mig, jag vet att han vill att jag ska må bättre, men det går inte. Han vill att vi ska hitta på saker men jag vill inte. Jag vill bara vara hemma, slippa göra någonting, slippa träffa folk. Bara få vara ifred. Jag vill inget hellre än att bara få vara ifred.
Är det konstigt att man är trött på allt eller?
Ibland orkar jag inte ens gå utanför dörren. Det kan vara jävligt jobbigt bara att gå ut för att hämta posten. Mest av allt vill jag bara ligga i sängen hela dagarna och bara vara ifred, få gråta och bara vara ensam. Samtidigt vill jag inte vara ensam, jag vill ha S hos mig.
Jag vill bara att det ska hända någonting, att utredningen går framåt så jag vet vad som kommer hända med mig. Som det är nu är jag sjukskriven i två veckor till, jag tror ju att det kommer bli mycket längre än så men jag vill inte gå och vänta längre. Jag har varit hemma i tre månader nu för min jävla rygg, det har inte blivit ett dugg bättre, tvärtom. Just nu struntar jag i om jag behöver opereras, jag vill bara att något ska hända, jag vill bli bra.
S försöker puscha på mig, jag vet att han vill att jag ska må bättre, men det går inte. Han vill att vi ska hitta på saker men jag vill inte. Jag vill bara vara hemma, slippa göra någonting, slippa träffa folk. Bara få vara ifred. Jag vill inget hellre än att bara få vara ifred.
Är det konstigt att man är trött på allt eller?
Kan inte tänka
Usch, jag går bara runt och är nervös just nu. Idag kl. 14 ska jag vara hos läkaren här i Nynäs för första gången. Jag är dönervös över att han inte kommer hålla med läkaren i Svenljunga. Tänk om han tycker att jag kan jobba, inte behöver någon specialisthjälp, och att jag bara är löjlig?
Nu kommer han ju säkert inte göra det, jag har ju bevis på att jag har ont. Jag har tagit bilder två gånger och har papper på vad de på röntgenavdelningen såg. Så det borde inte vara några problem, men ändå går jag omkring i lägenheten som en nervös höna och kan inte ta tag i någonting. Jag kan verkligen inte göra någonting.
Jag hoppas bara att han tar mig på allvar. Det måste han göra. Vet inte vad jag gör om han tvingar mig att börja jobba igen. Klarar inte det just nu. : (
Nu kommer han ju säkert inte göra det, jag har ju bevis på att jag har ont. Jag har tagit bilder två gånger och har papper på vad de på röntgenavdelningen såg. Så det borde inte vara några problem, men ändå går jag omkring i lägenheten som en nervös höna och kan inte ta tag i någonting. Jag kan verkligen inte göra någonting.
Jag hoppas bara att han tar mig på allvar. Det måste han göra. Vet inte vad jag gör om han tvingar mig att börja jobba igen. Klarar inte det just nu. : (
Äntligen hemma
I fredags gick lasset upp till Nynäshamn. Jag, min syster Emelie och hennes kompis Nathalie körde uppåt. Efter 6 timmar på vägen kom vi äntligen fram, det var mörkt, kallt och det spöregnade, vi var hungriga, trötta och irriterade. Men vi kom iallafall fram. Även om klockan var efter 22 så var det skönt att vara hemma igen.
Lördagen packade jag upp lite saker, sedan gick vi på en liten promenad runt omkring i hamnen och sedan var det dags att vinka av mina små barn. Och så var S och jag ensamma. : )
Igår var det storröjardag här hemma. Jag började med att rensa i min garderob, det var plågsamt eftersom jag var tvungen att slänga en del skor, men jag fick iallafall iordning i garderoben och nu har jag specialbeställt lite hyllor som S ska göra till mig. Mina skor blir förstörda av att vara staplade på varandra. Och det är inte roligt. Men något annat bra hände, S plockade isär ugnen och rengjorde den, något jag aldrig sett, men han var duktig min älskling. Fick också städat ordentligt i sovrummet. Känns som att hela lägenheten skulle behöva en totalstädning, något att ta tag i resten av veckan : )
Idag var jag uppe tidigt och började tvätta vid 7-tiden. När tvätten är torr ska jag gå till vårdcentralen och se om de kan ta och hjälpa mig, skriva in mina journaler och skicka en remiss till en ortoped så jag kan få hjälp. Just nu struntar jag i om det blir operation, jag vill bara slippa smärtan. Igårkväll hade jag så ont så jag höll på att börja gråta, det känns som att det bara blir värre och värre ju längre tiden går.
Men, nu ska jag hänga sista tvätten och sedan vänta på att det ska torka. Jippi.
Lördagen packade jag upp lite saker, sedan gick vi på en liten promenad runt omkring i hamnen och sedan var det dags att vinka av mina små barn. Och så var S och jag ensamma. : )
Igår var det storröjardag här hemma. Jag började med att rensa i min garderob, det var plågsamt eftersom jag var tvungen att slänga en del skor, men jag fick iallafall iordning i garderoben och nu har jag specialbeställt lite hyllor som S ska göra till mig. Mina skor blir förstörda av att vara staplade på varandra. Och det är inte roligt. Men något annat bra hände, S plockade isär ugnen och rengjorde den, något jag aldrig sett, men han var duktig min älskling. Fick också städat ordentligt i sovrummet. Känns som att hela lägenheten skulle behöva en totalstädning, något att ta tag i resten av veckan : )
Idag var jag uppe tidigt och började tvätta vid 7-tiden. När tvätten är torr ska jag gå till vårdcentralen och se om de kan ta och hjälpa mig, skriva in mina journaler och skicka en remiss till en ortoped så jag kan få hjälp. Just nu struntar jag i om det blir operation, jag vill bara slippa smärtan. Igårkväll hade jag så ont så jag höll på att börja gråta, det känns som att det bara blir värre och värre ju längre tiden går.
Men, nu ska jag hänga sista tvätten och sedan vänta på att det ska torka. Jippi.
Mitt liv...
Varför kan inte allting bara bli bra? Varför måste allting krångla för mig? Jag orkar inte med detta längre.
Fick ett samtal från ortopeden i Borås idag. Han sa att eftersom jag är skriven här i Nynäshamn så får jag inte komma till dem. Jag måste gå till någon häruppe. Så då har jag två alternativ, antingen gå till en ortoped häruppe och behöva åka fram och tillbaka mellan ortoped, jobb och läkare. Eller så skriver jag mig nere i Svenljunga igen.
Grejen är att jag vill inte skriva mig i Svenljunga igen för då skulle det verkligen kännas som att jag lämnar S. Och det vill jag inte. Samtidigt vill jag inte behöva åka fram och tillbaka för att fixa med jobb, sjukskrivning och annat. Det skulle ju vara lättare om allt blev gjort nere i Svenljunga, då skulle jag kunna komma tillbaka hem hit och bara få vara hemma, istället för att hatta fram och tillbaka.
Vad fan ska jag göra!? Jag vet inte hur jag ska sköta allt detta utan att bli helt och hållet galen! Jag orkar inte mer nu, jag vill bara att allt ska vara bra så att jag och S kan få vara tillsammans med varandra. Mitt liv känns som en enda stor soppa. :'(
Fick ett samtal från ortopeden i Borås idag. Han sa att eftersom jag är skriven här i Nynäshamn så får jag inte komma till dem. Jag måste gå till någon häruppe. Så då har jag två alternativ, antingen gå till en ortoped häruppe och behöva åka fram och tillbaka mellan ortoped, jobb och läkare. Eller så skriver jag mig nere i Svenljunga igen.
Grejen är att jag vill inte skriva mig i Svenljunga igen för då skulle det verkligen kännas som att jag lämnar S. Och det vill jag inte. Samtidigt vill jag inte behöva åka fram och tillbaka för att fixa med jobb, sjukskrivning och annat. Det skulle ju vara lättare om allt blev gjort nere i Svenljunga, då skulle jag kunna komma tillbaka hem hit och bara få vara hemma, istället för att hatta fram och tillbaka.
Vad fan ska jag göra!? Jag vet inte hur jag ska sköta allt detta utan att bli helt och hållet galen! Jag orkar inte mer nu, jag vill bara att allt ska vara bra så att jag och S kan få vara tillsammans med varandra. Mitt liv känns som en enda stor soppa. :'(
Det roliga bara fortsätter..
Igår var det ju som bekant lönedag. Jag däremot hade varken fått lönespec eller pengar. Fattar ju att min lön inte skulle vara skyhög efter 2 månader som sjukskriven, men jag visste iallafall att jag skulle få retroaktivt från april eftersom jag av någon anledning blivit missad.
Så jag ringer till lönekontoret, och då får jag reda på att det hade inte dragits tillräckligt många sjukdagar för mig på förra lönen, så jag hade fått för mycket lön förra månaden. Därför hade de kvittat min retroaktiva betalning, plus, att jag nu har en löneskuld på 1100 kronor. Inte bara nog med att jag blir utan pengar, jag är nu dessutom skyldig Svenljunga kommun pengar. Och detta beror på att någon jävel har klantat sig.
Jag älskar mitt liv just nu, verkligen älskar det!
Så jag ringer till lönekontoret, och då får jag reda på att det hade inte dragits tillräckligt många sjukdagar för mig på förra lönen, så jag hade fått för mycket lön förra månaden. Därför hade de kvittat min retroaktiva betalning, plus, att jag nu har en löneskuld på 1100 kronor. Inte bara nog med att jag blir utan pengar, jag är nu dessutom skyldig Svenljunga kommun pengar. Och detta beror på att någon jävel har klantat sig.
Jag älskar mitt liv just nu, verkligen älskar det!
DÅLIGA NYHETER
Fick ett samtal från läkaren idag. Han hade inga goda nyheter till mig. De senaste röntgenbilderna visade att jag har något som kallas spondylolys men att jag också har något som kallas spondylolistes. Detta betyder att jag har kotglidning i ländryggen. Han skulle skicka remiss till ortoped eftersom jag behöver specialisthjälp och under tiden ska jag bara vila, äta värktabletter när jag känner behov av det och bara försöka tänka bort det.
Det som verkligen gjorde mig ledsen var när han sa att jag inte kommer att kunna fortsätta att jobba med det jag gör. Min kropp klarar helt enkelt inte av det. Det knäckte mig, jag älskar ju mitt jobb. Jag är bra på mitt jobb! Jag vet inte vad annat jag ska göra! Det är det jag är mest orolig för, det och att jag kanske kommer behöva opereras i ryggen. Jag vet att jag tar ut allt i förskott, men sån är jag. Jag vill inte opereras, tänk om något går fel och jag måste tillbringa resten av livet som förlamad?!
Hela denna dagen har hittills gått åt till att gråta och fundera. Jag vet inte vad jag ska göra. Huvudet säger att jag ska sätta igång med att plugga igen, men vad ska jag plugga? Vilket jobb skulle kunna passa mig? Ett jobb som jag skulle gilla men som jag inte behöver använda ryggen? Jag vet inte.
Det känns bara så orättvist! Jag är inte ens 24 och jag kan inte jobba med det jag utbildat mig för och som jag tycker om på grund av att min rygg är förstörd! Det känns så fel, varför kan det inte hända någon annan än mig? Någon som är pensionsfärdig? Låter kanske elakt men det är så jag tänker just nu, varför mig?
Det som verkligen gjorde mig ledsen var när han sa att jag inte kommer att kunna fortsätta att jobba med det jag gör. Min kropp klarar helt enkelt inte av det. Det knäckte mig, jag älskar ju mitt jobb. Jag är bra på mitt jobb! Jag vet inte vad annat jag ska göra! Det är det jag är mest orolig för, det och att jag kanske kommer behöva opereras i ryggen. Jag vet att jag tar ut allt i förskott, men sån är jag. Jag vill inte opereras, tänk om något går fel och jag måste tillbringa resten av livet som förlamad?!
Hela denna dagen har hittills gått åt till att gråta och fundera. Jag vet inte vad jag ska göra. Huvudet säger att jag ska sätta igång med att plugga igen, men vad ska jag plugga? Vilket jobb skulle kunna passa mig? Ett jobb som jag skulle gilla men som jag inte behöver använda ryggen? Jag vet inte.
Det känns bara så orättvist! Jag är inte ens 24 och jag kan inte jobba med det jag utbildat mig för och som jag tycker om på grund av att min rygg är förstörd! Det känns så fel, varför kan det inte hända någon annan än mig? Någon som är pensionsfärdig? Låter kanske elakt men det är så jag tänker just nu, varför mig?
Livet just nu.
Nu är jag inne på min sjunde vecka som sjukskriven. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Läkare och sjukgymnast är inte överrens om vad det är för fel och då står jag där mitt emellan och vet inte vem jag ska lyssna på. Har ätit antiinflammatoriska tabletter sedan slutet på Maj. Jag har gått på sjukgymnastik, hos en kiropraktor, fått låna en TENS mot smärtan, och fått åka in på röntgen två gånger. I början av denna veckan fick jag ett halvsvar av läkaren på vad det kan vara för fel med min rygg. Men för att han skulle vara riktigt säker ville han att jag skulle åka in på min andra röntgen och nu väntar jag då på detta svaret.
Jag har fortfarande ont i min stackars rygg. Jag vill ju kunna jobba igen, men jag vet inte om jag vill jobba med det jag gör längre. Inte om det gör att det förstör min kropp ännu mer. Men, vad annat ska jag göra? Funderar på att börja plugga igen. En nära vän sa att hon tycker att jag ska bli psykolog eller kurator, eftersom jag,tydligen, är väldigt bra på att lyssna och inte dömmer folk. Men jag vet inte, vet inte om jag själv skulle orka det psykiskt. Att lyssna på okända människors problem, jag skulle nog inte kunna låta bli att ta med mig jobbet hem och grubbla över det.
Just nu är jag hemma i Nynäshamn. Jag och Nathalie satte oss i bilen i tisdags och åkte upp hit. Det var tänkt att vi skulle överraska S men han är ju så nyfiken så dagen innan listade han ut att vi skulle komma upp. Men Nathalie åkte tillbaka hemåt igår och jag är kvar här. Känns skönt att vara hemma igen. Jag vet att jag måste tillbaka till Svenljunga, men jag var verkligen tvungen att komma bort. Jag var tvungen att träffa S igen.
Nu ska jag proppa i mig tabletter och frukost.
Jag har fortfarande ont i min stackars rygg. Jag vill ju kunna jobba igen, men jag vet inte om jag vill jobba med det jag gör längre. Inte om det gör att det förstör min kropp ännu mer. Men, vad annat ska jag göra? Funderar på att börja plugga igen. En nära vän sa att hon tycker att jag ska bli psykolog eller kurator, eftersom jag,tydligen, är väldigt bra på att lyssna och inte dömmer folk. Men jag vet inte, vet inte om jag själv skulle orka det psykiskt. Att lyssna på okända människors problem, jag skulle nog inte kunna låta bli att ta med mig jobbet hem och grubbla över det.
Just nu är jag hemma i Nynäshamn. Jag och Nathalie satte oss i bilen i tisdags och åkte upp hit. Det var tänkt att vi skulle överraska S men han är ju så nyfiken så dagen innan listade han ut att vi skulle komma upp. Men Nathalie åkte tillbaka hemåt igår och jag är kvar här. Känns skönt att vara hemma igen. Jag vet att jag måste tillbaka till Svenljunga, men jag var verkligen tvungen att komma bort. Jag var tvungen att träffa S igen.
Nu ska jag proppa i mig tabletter och frukost.
Trevlig midsommar
Hoppas att alla har haft en otroligt bra midsommar!
Jag själv spenderade den här hemma med massa trevligt folk som kom hit med massa mat!
På förmiddagen blev det lunch hos lilla mormor, potatis, köttbullar och sås, mums! Senare blev det till att skynda hem, skynda ut och plocka blommor och björkris. Jag, syster Emelie och hennes kompis Nathalie gjorde varsin midsommarkrans, lite löjligt kanske men jag kände att jag ville vara riktigt midsomrig. Senare kom allt folk och då kom matlagningen igång, grillar tändes och alla hade det riktigt trevligt. Så jag hade en riktigt bra midsommar, fast, än en gång utan S. Ja, vad ska jag säga?
Jag och min fina midsommarkrans.
Emelies idé om hur man tar en bit tårta, sikta in dig på den biten som ser godast ut!
Jag själv spenderade den här hemma med massa trevligt folk som kom hit med massa mat!
På förmiddagen blev det lunch hos lilla mormor, potatis, köttbullar och sås, mums! Senare blev det till att skynda hem, skynda ut och plocka blommor och björkris. Jag, syster Emelie och hennes kompis Nathalie gjorde varsin midsommarkrans, lite löjligt kanske men jag kände att jag ville vara riktigt midsomrig. Senare kom allt folk och då kom matlagningen igång, grillar tändes och alla hade det riktigt trevligt. Så jag hade en riktigt bra midsommar, fast, än en gång utan S. Ja, vad ska jag säga?
Jag och min fina midsommarkrans.
Emelies idé om hur man tar en bit tårta, sikta in dig på den biten som ser godast ut!
