Nu är jag inne på min sjunde vecka som sjukskriven. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Läkare och sjukgymnast är inte överrens om vad det är för fel och då står jag där mitt emellan och vet inte vem jag ska lyssna på. Har ätit antiinflammatoriska tabletter sedan slutet på Maj. Jag har gått på sjukgymnastik, hos en kiropraktor, fått låna en TENS mot smärtan, och fått åka in på röntgen två gånger. I början av denna veckan fick jag ett halvsvar av läkaren på vad det kan vara för fel med min rygg. Men för att han skulle vara riktigt säker ville han att jag skulle åka in på min andra röntgen och nu väntar jag då på detta svaret.

Jag har fortfarande ont i min stackars rygg. Jag vill ju kunna jobba igen, men jag vet inte om jag vill jobba med det jag gör längre. Inte om det gör att det förstör min kropp ännu mer. Men, vad annat ska jag göra? Funderar på att börja plugga igen. En nära vän sa att hon tycker att jag ska bli psykolog eller kurator, eftersom jag,tydligen, är väldigt bra på att lyssna och inte dömmer folk. Men jag vet inte, vet inte om jag själv skulle orka det psykiskt. Att lyssna på okända människors problem, jag skulle nog inte kunna låta bli att ta med mig jobbet hem och grubbla över det.


Just nu är jag hemma i Nynäshamn. Jag och Nathalie satte oss i bilen i tisdags och åkte upp hit. Det var tänkt att vi skulle överraska S men han är ju så nyfiken så dagen innan listade han ut att vi skulle komma upp. Men Nathalie åkte tillbaka hemåt igår och jag är kvar här. Känns skönt att vara hemma igen. Jag vet att jag måste tillbaka till Svenljunga, men jag var verkligen tvungen att komma bort. Jag var tvungen att träffa S igen.

Nu ska jag proppa i mig tabletter och frukost.