Fick ett samtal från läkaren idag. Han hade inga goda nyheter till mig. De senaste röntgenbilderna visade att jag har något som kallas spondylolys men att jag också har något som kallas spondylolistes. Detta betyder att jag har kotglidning i ländryggen. Han skulle skicka remiss till ortoped eftersom jag behöver specialisthjälp och under tiden ska jag bara vila, äta värktabletter när jag känner behov av det och bara försöka tänka bort det.

Det som verkligen gjorde mig ledsen var när han sa att jag inte kommer att kunna fortsätta att jobba med det jag gör. Min kropp klarar helt enkelt inte av det. Det knäckte mig, jag älskar ju mitt jobb. Jag är bra på mitt jobb! Jag vet inte vad annat jag ska göra! Det är det jag är mest orolig för, det och att jag kanske kommer behöva opereras i ryggen. Jag vet att jag tar ut allt i förskott, men sån är jag. Jag vill inte opereras, tänk om något går fel och jag måste tillbringa resten av livet som förlamad?!

Hela denna dagen har hittills gått åt till att gråta och fundera. Jag vet inte vad jag ska göra. Huvudet säger att jag ska sätta igång med att plugga igen, men vad ska jag plugga? Vilket jobb skulle kunna passa mig? Ett jobb som jag skulle gilla men som jag inte behöver använda ryggen? Jag vet inte.

Det känns bara så orättvist! Jag är inte ens 24 och jag kan inte jobba med det jag utbildat mig för och som jag tycker om på grund av att min rygg är förstörd! Det känns så fel, varför kan det inte hända någon annan än mig? Någon som är pensionsfärdig? Låter kanske elakt men det är så jag tänker just nu, varför mig?