jag vill inte känna som jag gör, jag vill inte bli som jag blir ibland.
det är bara det att jag tycker om dig så otroligt mycket, jag vill att vi ska funka, jag tror att vi kan funka jättebra ihop, det gör vi ju när vi ses iallafall.
men jag vill inte bli den där satkärringen för minsta lilla, jag fattar ärligt inte varför?
jag tycker om dig så mycket, hade jag inte gjort det hade jag inte brytt mig det minsta, en liten tröst kanske, jag vet inte ..

jag känner mig så totalt genomrutten som ens tänker tanken men jag kan inte släppa det, vad fanns det för glädje i det egentligen? eller är det bara jag som är för dum för att fatta varför du blev glad för en sån sak? nää, jag fattar faktiskt inte.

jag håller tummarna för helgen nu, jag hoppas verkligen att du får ledigt så du kan komma till mig mitt hjärta!
saknar dig så otroligt mycket.vill ha dig här så jag kan krama dig hela tiden.
förstod väl att det skulle bli jobbigt med distansförhållande men trodde aldrig att det skulle bli såhär jobbigt, gråtfärdig varje dag bara för att jag saknar dig så mycket, så nu får du allt se till att pallra din söta rumpa ner hit till mig så jag får pussa dig :)

        MIN baby! <3