Fy fan vilken ångest jag har. Jag hatar verkligen detta. Varje morgon när jag vaknar och känner hur huvudet bultar vill jag bara dö eller något, känner mig så jävla meningslös varje gång det händer, och tyvärr har det börjat komma igång på allvar nu, igen! =(
Känns som att ingen tror mig när jag säger att jag har ont i huvudet, jag har så ont så jag knappt kan röra mig ibland. Men det känns som att det spelar ingen roll vad jag än säger, ingen tror på mig ändå..:'(
Skolan blir lidande och också tyvärr kompisarna, jag kan inte göra någonting åt detta. Hur mycket jag än vill så finns det ingenting jag kan göra åt det.
Jag försöker verkligen, men kan inget göra.
Jag känner mig så otroligt meningslös, jag är inte till nytta för någon!

Sandra är äntligen hemma från Bulgarien nu..=)
Saknat dig som fan tjejen!

Jag vill inte vara ensam längre, snart varit singel i ett år nu, och jag vill verkligen ha en kille nu.
Någon som man bara kan ligga och mysa med på regninga söndagar, någon man kan prata, skratta och gråta med. Men det är väl för mycket begärt antar jag, om jag vill ha kärlek så får jag väl flytta långt bort härifrån, där ingen vet vem jag är, där jag inte heter Hipsisbrud.  Jag har ett eget namn!
Vad jag vill få fram antar jag, är att jag vill känna mig älskad igen. Jag vet att mina kompisar älskar mig, men jag vill ha en killes kärlek, jag orkar inte med ensamhet längre, att bara drömma om kärlek.

Jag är bara så trött på allt...:'(